Vad vore livet utan vänner*
Jag har under den tid jag "jobbat med mig själv" insett VILKA som är mina riktiga vänner.
Dom finns och dom är som skapta för mig.
Utan dom hade jag aldrig ens kommit så här långt, trots att jag har en minst lika lång väg kvar.
Måste bara säga, TACK för att ni finns!
Igår var min syster Johanna hos mig, (hade vart i Luleå och shoppat, med familjen). Hon är en av de som jag bara beundrar.
De finns dom som är mina främsta stöd som jag bara måste nämna.
De är bl.a. Min Mamma, Mattias och Johanna.
Ni har ställt upp, stöttat, funnits till för mig, trots att jag många gånger svikit erat förtroende.
Ni läser om mitt problem, för att få kunskap och kunna hjälpa till så mycket ni kan. Utan er hade jag inte orkat kämpa.
Många gånger då jag kämpar för att bli frisk är det just för eran skull jag gör det!
Jag är inte den som är rädd för döden själv, ibland känns det som en ganska enkel utväg för att få slut på ALLT! Men när sådana tankar kommer, hjälper de oftast att sända en tanke på er, (Mattias, Mamma och Johanna) för att få en känsla att livet ändå är värt att leva.
Om jag inte orkar kämpa för min egen skull, kan jag ändå göra det för eran!
Om jag inte orkar kämpa för min egen skull, kan jag ändå göra det för eran!
Jag ska inte heller sticka under stolen med att det inte finns fler.
Det finns många som stått vid min sida, stöttat och funnits till, trots att jag dragit mig undan.
Som finns kvar trots att jag tackat NEJ till att träffas, övervägt träningen före allt annat.
TACK FÖR ATT NI FINNS!
En Person som jag helt klart beundrar, är Mattias.
Hans tålamod finns inte, den är över det naturliga..
På nå sätt, borde jag inse vilken betydelse full person jag är i hans ögon,
och hur mycket han verkligen tycker om mig.
Han har fått stå ut med ALLT. De mesta en person kan få utstå.
Allt har varit hans fel. Inget han gjort har varit rätt.
Han har kämpat in i de sista, tills jag själv kom till insikt med att jag verkligen var sjuk.
Jag har även sviktit hans förtroende, inte bara en och två gånger, utan närmare en miljon gånger tror jag.
Hade inte han varit så snäll, gjort allt, ställt upp hade jag inte haft varken
rena kläder, städat hus, betalda räkningar eller tankad bil.
Jag gjorde under en period i mitt liv, absolut INGENTING mer än tränade.
All energi som jag hade kvar gick till att stiga upp på morgonen, och träna.
Efter ett träningspass, gick jag i affärer för att inte kunna äta. eller så körde jag bil,
vilade benen lite för att orka träna några timmar till.
Ibland kanske jag hann med en bit skinka eller ost.
De enda jag ibland gjorde för att hjälpa Mattias, var atrt laga hans mat.
Lukten av mat gjorde mig på nå konstigt sätt mätt.
På de levde jag några timmar till.
Han fick vakna på natten och massera mina vader, då jag hade sen drag så de "smällde om det".
En sak har jag insett iaf, att det inte är lätt att vara man, med en fru som är sjuk.
Ingen som inte varit i liknande situation, om ens det kan tänka sig in i hans situation.
Den var nog på bristningsgräns.
Mattias hade nog inte orkat länge till har jag insett nu!
JAG LEVER FÖR DIG!
ÄLSKAR DIG!
TACK FÖR ATT JUST DU VAR SKAPT FÖR MIG!
Åå vad du skriver fint Josefin. Hoppas dom lässer de!Hoppas allt ska bli bra med dig. Massor av kramar Lina.
Fint du har skrivit!......
Josefin! Jag kan inte sluta gråta när jag läser ditt inlägg! Speciellt det du skrev om Mattias. Som jag har bett för er!
Tänk!Han har gjort allt det där för dig just för att han älskar dig, och jag vet att du älskar honom..
Jag ber för er, att ni båda ska orka ta er igenom det här tillsammans.
Och som du säger; om du inte orkar för din egen skull så kämpa för Mattias skull (och även för oss andra)men främst för Mattias, den person som Gud har gett som gåva åt dig!
Jag bryr mig verkligen om dig, Josefin, du känns som en syster för mig och just därför har det ibland varit så jobbigt att träffa dig o se dig må så dåligt!
Du kommer att klara det här, många som varit i din situation har tagit sig ur det. Kämpa och ta emot all hjälp du får, även om det kan kännas tungt! Du har människor vid din sida som stöttar och älskar dig!
Kram!
Josefin, är så otroligt glad över att du känner att du har vänner som älskar dig och verkligen önksar dig att du bara ska bli helt fri från bekymret. De här inlägget är så otroligt rörande... jag hoppas och ber för dig varje dag, att du ska bli den glada, lyckliga Josefin som du en gång varit. Och att du ska trivas med dig själv, ditt liv och bara få vara frisk. Sänder dig en stor styrkekram och Du ska veta att jag finns för dig, om inte annat så finns du i mina böner! Du kommer klara allt, bara du verkligen vill det! kramar till tusen från din kusin Helen!
Bra du skriver. Må så gott å ta hand om dig! Har några erfarenheter själv i just de där. Å jag vet att du klarar det. Kram
Superfint skrivet!
Hej, och tack:)
Jo, det blir endel träning-och då måste man (som du vet) fylla på! Jag tror många gör felet att inte äta på kvällen efter ett träningpass.Givetvis måste man göra det också, tänk kroppen är helt tömd på energi och behöver få ny energi för att inte bara brytas ner ännu mer.
JAg äter alltid kvällsmat, även fast jag inte tränat. SKillnaden är om jag tränat, äter jag mer kolhydrater än om jag inte gjort det.
Jag äter oftast-keso/kesella-som jag äter man massa mumsiga bär. Nu har jag dille på äpplen, som jag strimlar och steker med kanel, såå det äter jag också, något gott bröd-med typ kalkon&avokado. (om jag inte tränat skippar jag brödet kanske:)
Keso/ kesellan perfekt för det innehåller bra proteiner!:)
Jag måste bara skriva till dig min älskade LILLE SYSTER...jag läser ofta i din blogg!!..varje gång jag läser de här så kan jag bara gråta,..du skriver så FINT..du är så OTROLIGT TACKSAM!!!...jag tänker och ber för er varje kväll...min HÖGSTA önskan är att jag ska få min GLADA och LYCKLIGA lilla syster tillbaka..så som du var en gång innan allt de här började!!!...Jag kommer alltid att finnas för dig de ska du veta,jag sviker dig ALDRIG!!....jag STÖTTAR dig Josefin...lova mig att fortsätta KÄMPA,om inte så för din egen skull,.men speciellt för Mattias skull, men även för MIN skull och alla som ÄLSKAR DIG!!....Massor av KRAMAR till dig min ÄLSKADE lille syster,...du är en riktig KÄMPE..du kommer att klara de!!! KRRAAMM från stora syster Johanna
Tack Johanna..
Det värmer att läsa det du skrivit.
Jag vill bli frisk. ibland är de svårt. går låångsamt och känns hopplöst. men varje mejl jag får av dig, där du visar att du tänker på mig och bryr dig. värmer otroligt mycket! Tack för att du finns! Kramar om dig. Älskar dig hemskt mycket!
Saknar er där!
